Hur kan du hålla på Finland undrade 7-åringen hemma under OS. Du har ju bott i Sverige hela ditt liv…, som hon uttryckte det.
Året var 1972 och sommar OS gick i München, förövrigt ett OS med bitter eftersmak. Men på det idrottsliga planet kammade Lasse Virén hem dubbla guld på 5000 och 10000 meter. Sommarstugan var fylld med finska medborgare. Taket höll på att lyfta då gulden bärgades. Mina föräldrar var vid tillfället strax under 30 år. Deras pappor hade båda varit ute i krigen mindre än 30 år dessförinnan. I stugan fanns minnen, känslor och SISU som hade sina rötter i mycket av den finska historien, en historia fylld av blandade motgångar. Engagemanget var på det stora hela ganska intensivt. Lasse Virén upprepade bedriften 1976 i Montreal och scenerna hemma i sommarstugan var ungefär de samma.
Jaha, då blev han finne igen har mina kompisar konstaterat varje år då hockey VM dragit igång. Ja, självklart.
Samma har gällt när jag farit runt och tittat på F1, från Istanbul i öster till Barcelona i väster. Men ”vuxna karln” har säkert många tänkt när jag kommit farande i den blåvita hockeytröjan och flaggan vajandes i min hand. Jag kan ju oss emellan avslöja att jag inte känt mig särskilt ensam. På Grand Prix loppet i Budapest 1999 t.ex. hade jag sällskap av 30.000 Häkkinenfans. Engagemanget var genuint, med rötter långt bortom vår generations gränser.
Arv och miljö formar oss som bekant. Jag har blivit formad av bl.a. dessa tillställningar, detta har präglat mig för all framtid. Heja Soumi säger jag då det gäller F1, hockey, spjut och backhoppning. När det handlar om fotboll så säger jag GO ZLatan GO, om det inte är Finland och Sverige som möts – smart va?
ps. ...and by the way så ställer jag frågan på idg.bloggen om det är någon skillnad mellan privat och professionellt beslutsfattande? ds.
Året var 1972 och sommar OS gick i München, förövrigt ett OS med bitter eftersmak. Men på det idrottsliga planet kammade Lasse Virén hem dubbla guld på 5000 och 10000 meter. Sommarstugan var fylld med finska medborgare. Taket höll på att lyfta då gulden bärgades. Mina föräldrar var vid tillfället strax under 30 år. Deras pappor hade båda varit ute i krigen mindre än 30 år dessförinnan. I stugan fanns minnen, känslor och SISU som hade sina rötter i mycket av den finska historien, en historia fylld av blandade motgångar. Engagemanget var på det stora hela ganska intensivt. Lasse Virén upprepade bedriften 1976 i Montreal och scenerna hemma i sommarstugan var ungefär de samma.Jaha, då blev han finne igen har mina kompisar konstaterat varje år då hockey VM dragit igång. Ja, självklart.
Samma har gällt när jag farit runt och tittat på F1, från Istanbul i öster till Barcelona i väster. Men ”vuxna karln” har säkert många tänkt när jag kommit farande i den blåvita hockeytröjan och flaggan vajandes i min hand. Jag kan ju oss emellan avslöja att jag inte känt mig särskilt ensam. På Grand Prix loppet i Budapest 1999 t.ex. hade jag sällskap av 30.000 Häkkinenfans. Engagemanget var genuint, med rötter långt bortom vår generations gränser.Arv och miljö formar oss som bekant. Jag har blivit formad av bl.a. dessa tillställningar, detta har präglat mig för all framtid. Heja Soumi säger jag då det gäller F1, hockey, spjut och backhoppning. När det handlar om fotboll så säger jag GO ZLatan GO, om det inte är Finland och Sverige som möts – smart va?
ps. ...and by the way så ställer jag frågan på idg.bloggen om det är någon skillnad mellan privat och professionellt beslutsfattande? ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar