Expertparadoxen

I morgon ska jag hålla ett föredrag om hjärta vs. hjärna, om hur vi fattar beslut och varför vi inte alltid fattar hur vi gör. Jag kommer, som jag så fint brukar uttrycka det, ”lättsamt vandra mellan forskning och praktisk tillämpning”.

Jag har pratat under detta tema ett antal gånger förr, men sällan på det sätt som jag nu kommer att göra. Det är alltid lättare att prata om ”hur människor gör”, denna gång ska det bl.a. handla mer om hur jag gör – och varför.

På pappret är jag klok som en uggla, inget mindre än beslutsdoktor. Jag är nog en hyggligt skolad beslutsanalytiker, och skolningen ger som bekant det man brukar kalla för juridisk legitimitet. Råkar vara expert, serru. Men experter, av allehanda slag, lider av något som jag valt att kalla för expertparadoxen. Det finns säkert något bättre riktigt namn på det hela, men who cares? Jag gillar att använda ordet paradox. Som expert har man alltså en övertro på sitt kunnande och presterar därmed sämre än genomsnittet, i alla fall under sin pionjärtid som just expert.

Jag har denna gång gett mig på att funka till det hela en smula, kombinera livskunskap med formell analys, lite funky business helt enkelt som Kjell A Nordström skulle uttrycka det.

Förhoppningsvis kommer åhörarna att bättre förstå varför de gör som de gör – och varför jag är som jag är.

//beslutsdoktorn

ps. på min idg.blogg kan ni idag läsa om mina funderingar om en kurs i beslutsanalys, på Stockholms Universitet, som jag kommer att ge ett antal föreläsningar på inom kort! ds.