Jag hade haft en lite seg vecka, av olika skäl. Seghetsingredienserna var olika och lite i oordning, jag kunder inte riktigt identifiera dem ens med bästa vilja. Jag hade inbokad tid med min mentor, kändes segt. Min gode vän Eugen brukar säga att ”med smicker kommer man ingenvart”, men jag måste säga det ändå. Min mentor är en osedvanligt klok medborgare. Hon läser sin lilla adept med en förbluffande klarhet och vi lyckades, tillsammans, klura ut ingredienserna i segheten. Det visade sig att veckan i själva verket inte alls var så seg som jag inbillat mig, tvärtom väldigt konstruktiv och full av möjligheter. Det är ju så det är, chanser är inget man får utan något man tar – bara man förmår att se dem.
Ibland behöver dock jag, liksom många andra, lite guidning av någon som kan mer eller annat. Inget Hokus Pokus, utan helt enkelt att bara ta in och vara lite öppen för andra sätt att se på saker Å ting.
Sen flöt det på, segheten var som bortblåst. Ofta behövs så lite för att vi ska lyfta blicken, för att vi ska uppfatta situationen på ett lite annat vis. Detta har verkligen varit en kanon vecka, inte det minsta seg en endaste gång!
Allt gott!
Ps. på idg.bloggen skriver jag idag om "Inte en vanlig dag på kotoret", vilket handlar om föredraget som jag skrev om i mitt förra inlägg här. ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar