Tänk, det är ju 20 år sen vi slutade gymnasiet. -Det är 26 år, sa min lunchkompis och tillika gamla vän från gymnasietiden i Norrköping. Time flies onekligen, när man blir äldre.Vi pratade om varthän alla hade tagit vägen, vilket verkligen var åt alla möjliga och omöjliga håll. Vi funderade unisont kring 80-talet och hur det egentlig låg till med samhället på den tiden? - Ytligt, riktigt genuint ytligt, sa Johan. Vi erinrade oss om de drömmar och ideal vi hade då. Jag tror vi båda var båda glada för att ingen hörde oss. Johans analys var att mycket av det vi representerade då var det ytligaste man sett i människohistorien, all time high - fast tvärtom liksom.
Men försökte jag, BIG-brother och alla discon åssånt nu då, blogg-Bella och hela Stureplanscirkusen - - är inte det rekord ytligt så säg mig?!? Jo, visst sa han, men det var vår generation som startade hela rasket. Kanske var det så, och i så fall var det ju inte bra, det är ett som är säkert. 
Maten var fantastisk och vi svävade verkligen mellan 1981/84 och 2010. Ja, tänk 26 år. Johan hade fler grå hår än jag. Fast å andra sidan har jag aldrig jobbat som modell i Milano, 1-1. Du Johan sa jag, tänk vilken klassresa från djupaste arbetar-Peking till mört renkött i Gamla Stan. - Åt vilket håll har du rest?, undrade Johan. Jag gjorde det samma. Resan går vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar