Välkommen underbara dag!

Tidig morgon i radhuset. Ännu en underbar dag framför oss. Jag har varit hemma mina två sista pappadagar, av de där 10 som man får i början. Det har varit riktigt härliga dagar, såväl innehålls- som vädermässigt.

I torsdags gick vi till BVC för rutinkontroll, allt under kontroll. Nästan 4 kg, big boy. När vi strosade dit i solen, en promenad på 45-min eller så, så pratade vi om vardagen, jobb, drömmar – om livet kort och gott. Då vi båda forskningsmässigt sysslar med beslutsanalys så är vi på det klara med att vi, just nu, är biased av det faktum att vi fått barn nyligen. Det finns inget viktigare-tanken har fått ny näring. Mycket kretsar kring det här med familjen, vad vi vill och hur vi gör det bäst – alltså inte bäst av alla utan bäst för oss, familjen.

Jag tror det är viktigt att man lite nu och då reviderar sina planer, sina ambitioner och sitt sätt att brumma på från dag till annan. Att man helt enkelt inte bara låter det rulla på – utan att man själv håller i rodret, eller i vart fall har ambitionen att göra så.

En vän på fejjan hade skrivit häromdagen att; Bob Broctor is great! He always has something smart to say! Like this Keep away from small people who try to belittle your ambitions. Small people always do that, but the really great make you feel that you, too, can become great.

Idag kommer en av mina två allra bästa vänner på besök över dagen, underbart. Han är just en sådan person, alltså en sån som alltid får en att känna sig växande och levande. Han förminskar vare sig själv eller andra. Han trivs med livet och han har det bra.

När folk påpekar för honom hur bra han har det så brukar han säga att; absolut, men jag klagar inte heller;-)