- Underbart att komma hem, säger Maximilian 3 dagar. Det tyckte vi andra också, verkligen underbart. Syrrorna hade hunnit längta så att de bara inte kunde vänta längre. Det blev ett oförglömligt ögonblick då den nya medlemmen införlivades i flocken!Men som vid alla förändringar så kommer det nog att ta sin lilla stund innan besättningen hittat till sina respektive platser i båten. Många nya roller som ska tillsättas och nya positioner som ska intas. Minstingen pendlar mellan att ena stunden vara stor tjej, för att i nästa stund vara mindre än någonsin, osv.
Själv drog jag på mig löparskorna och gav mig ut på en underbar löprunda, en riktig rymdtur då jag liksom svävade fram – vilket var ett tag sen kan jag lova. Jag älskar verkligen att springa då jag är i form, och inte hela tiden behöva springa och tänka att ”det var f.. vad jobbigt det här är…” Nu har jag nått en sådan nivå. Började dock misstänka att jag var typ förlossningshög, men kom på att det kanske inte gäller mig (män). Det är visst kvinnorna som får något hormonpåslag utöver det vanliga om jag inte fått det hela alldeles om foten. 
Nåväl, jag sprang och liksom svävade fram i det vackra vårvädret, tankarna vandrade bakåt i tiden, uppåt i ibland och lite runt-runt on top of that. Vitsipporna var så vackra att jag var tvungen att stanna och fotografera dem. Det kändes som att stegen aldrig ville ta slut, energin flödade och innan jag visste ordet av så var jag hemma igen!Önskar alla en riktigt fin helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar